ÄNTLIGEN 13 knappnålar, som man gjorde på den tiden, och Karelin bytte till sig en bläckpenna och en tändare. Han satt där med bläckpennan, ritade lite snabbt på ett papper, blåste på pennan och tittade helt fascinerat på den som om han inte kunde begripa hur det var möjligt. Och likadant med tändaren. Men när han var på mattan så var han ett monster. Han var den förste riktigt vältränade brottaren i den tyngsta viktklassen och han kastade sina motståndare så de bara flög runt i arenan. TROTS BENNYS ÄVENTYR både inom och utanför Sverige så är det ett minne från hemmaplan som särskiljer från de andra. – När jag blev svensk mästare för första gången så blev jag det här i Lidköping. Det var ju en häftig upplevelse, dels att få vinna SM för första gången och så är det här hemma dessutom. Dels så var den stora hemmapubliken något alldeles extra, men det var även så att jag inte var förväntad att vinna det året. Vi hade ju vissa som ansågs redan klara innan brottningen ens hade börjat, men det gick inte riktigt som förväntat för flera av dem. Och då ploppade jag upp där som 20-åring och vann. Det var extra kul, för jag minns att de hade flyttat tävlingarna från helgen, då SM brukade arrangeras, till en måndagskväll. Idrottens Hus var fullt. Det satt publik till och med i trapporna mellan läktarna, det var helt knökat. De hade släckt ner så A-hallen var helt mörk förutom lamporna över mattorna, det var hur mäktigt som helst att få uppleva. Även om Benny fortsatte brottas i många år, kan man ändå identifiera tidpunkten när han började studera på Polishögskolan som starten på en gradvis nedtrappning av brottningskarriären. Polis var det yrke som Benny alltid hade strävat efter och det var en förväntansfull student som satte sig i skolbänken igen. Det som Benny är mest känd för är hans arbete mot droger och han blev sedermera gruppchef i den spaningsgrupp som jobbade mot narkotika. Men det som inspirerade Benny, oavsett var han var placerad, var möjligheten att göra skillnad med sitt arbete. – Jag ville vara i positioner där det händer saker och där man kan påverka vad det är som händer. Jag är inte den typen av person som trivs när allt går sin gilla gång. Mina bästa dagar i polisen, där jag kände att jag gjorde mest nytta, var under EU-kravallerna i Göteborg 2001. Då var jag infiltrerad och jobbade i det svarta blocket, det vill säga de personerna som använde sig av maskering ute på gatorna. Vår uppgift var att ta reda på vad denna gruppen skulle göra för aktioner mot polisen. Den typen av uppdrag är väl egentligen det sista man vill hålla på med, men det var ett väldigt meningsfullt uppdrag där jag kunde bidra med kritiskt viktig information. Vid kravallerna jobbade jag i tre dygn, i princip dygnet runt, och sprang med de här grabbarna som gjorde så mycket förstörelse på Avenyn. Vi observerade, samlade bevis och sedan kunde vi gripa och lagföra dem. Benny jobbade även en period på insatsstyrkan, piketen, och senare även med särskilda insatser. Det är den avdelning som jobbar med organiserad brottslighet som motorcykelgäng och fotbollshuliganer och andra grupperingar. Mitt i händelsen centrum, det är där Bennys trivs bäst. – Om man ska beskriva hur jag personligen fungerar som polis, så kan man säga att jag alltid försöker vara proaktiv. Det går ju att åka runt i en polisbil och vänta på att ett anrop skulle komma och så tar man det. Men det går ju att vara lite extra påkopplad och observant. Jag brukar beskriva det så att om man är ute och letar efter någonting och inte sparkar på någon sten så hittar du ingenting. Men sparkar du på tio stenar så kryper det fram någonting. Det är det bästa sättet jag kan beskriva arbetssättet, utan att använda något exakt exempel. I konversationen om narkotika så förklarar Benny att det inte är helt enkelt att beskriva den situationen som polisen befinner sig i gentemot narkotika. Ofta är det ju så att narkotikan inte syns. Den är ett osynligt problem för oss vanliga människor som lever våra liv till stor del omedvetna om användningen av narkotika i vår omgivning. Ibland REPORTAGE FRÅN BROTTARE TILL BROTTSBEKÄMPARE Jag gick i 90kg- klassen och Karelin gick i 120kg-klassen. Han såg ut som han hade blivit mejslad ut ur sten av en skulptör. Massiv och urstark.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ5NTcx