10 ÄNTLIGEN på sig själv och man måste göra insatsen som innebär att man får kontakt med människor. Och gör man det så är det inte stor skillnad mellan länderna Sverige och Spanien. Det minns människor både här och där som tycker om att umgås och vara sociala, och så finns det människor som hellre håller sig lite för sig själva. Loli sammanfattar: – Om man flyttar från Spanien till ett annat land och tror att man kan äta tapas, paella och prata högt, samtidigt dessutom, då är det färdigt. Vi förväntade oss att det skulle vara lite tystare, att det skulle vara en annan kultur. Så vi samlade ihop vår familj och sa att nu är det viktigt att vi tar vara på det som är bra i den kulturen som vi kommer till. Det är jätteberikande. Det finns saker som jag tycker att Sverige är mycket bättre på och det finns saker som jag tycker är bättre i Spanien. Och då kan man plocka de godbitarna från varje kultur. Jag tänker på de människor som finns runtomkring oss, inte varifrån vi kommer, och så tar man vara på de vänner som man trivs tillsammans med. Så är det överallt. DEN SISTA UTMANINGEN, som vi nämnde ovan, var ju att hitta en passande bostad. Och även här har Antonio och Loli bara positiva upplevelser att berätta. De började med att flytta in en lägenhet i Falköping, som de tyckte var toppen. Det var fint och det var till ett bra pris. Men egentligen tyckte de att det vore mer förnuftigt att bo i ett hus, istället för att betala hyra. Samtidigt var de försiktiga, som nyligen anlända i ett nytt land ville de inte satsa för stort. Så de köpte ett hus på Villagatan i Stenstorp, som ni nog anar vid detta laget, så var det också en succé. – Det luktade inte så gott, skrattar Antonio, och syftar på den välkända Stenstorpslukten som kommer från en kadaveranläggning. – Vi tittade först på ett gammalt hus, berättar Loli, men så ringde vår mäklare Mimmi och sa hon hade hittat ett nyare hus. Ett fantastiskt hus. Jättemodernt. Jag hade lite tur, för Antonio var återigen en lydig man och jag gick på min känsla, som jag brukar göra. Priset var ungefär detsamma på båda husen, men min känsla sa ändå det gamla huset. Så det köpte vi. Och det visade sig vara rätt beslut för vi hamnade på ett fantastiskt ställe med fantastiska grannar. De hade skottat snön när vi kom, de hade klippt häckarna. Det var otroligt vilket mottagande vi fick. Antonio och Loli pratar om varandra och över varandra när de beskriver hur det var att komma som nyinflyttad till det gamla huset i Stenstorp. Det lyser i deras ansikten när den ena historien efter den andra kommer fram om hur de upplevde gemenskapen på Villagatan. – Vi hade en underbar granne som heter Conny, fortsätter Loli. Han pratade riktig skaraborgska och vi fattade ingenting. Ingenting! Han är en fantastisk man och han kom hem till oss i princip varje dag och satt med oss, och han skrattade och vi hade så trevligt. Jag fattade inget. Så jag vände mig till Antonio och han fattade heller inget, men han skrattade för att Conny skrattade så hjärtligt. – Vi hade även andra grannar, tillägger Antonio, som heter Carina och Niklas. De bjöd gärna in oss till samtal och vi lärde oss mycket från dem. TROTS ATT DE trivdes så bra i Stenstorp, så blev det ändå en flytt till slut. Loli hade ett önskemål om att flytta ut på landet, men Antonio hade inga planer alls på att flytta från Stenstorp. Så Loli fick använda lite kvinnlig list. – Jag sa till Antonio att jag tycker att vi ska flytta till ett ställe på landet. Han ville absolut inte ta några risker då han trivdes så bra i Stenstorp. Men jag hade sett ett hus till salu i Skärv. Han sa att han kommer inte ens att titta på det. Så då lurade jag honom. Jag åkte på visningen med en kompis och så ringde jag Antonio och sa att jag har ingen som skjutsar hem mig från visningen, så du får komma och hämta mig. Och när han kom dit och såg stället, då fastnade han. – Det var så roligt för samtidigt fick jag ett erbjudande att jobba i Skara, förklarar Antonio. Det var ett sånt där ögonblick i livet när saker synkroniserar. I Skärv träffade de dessutom Ninni och Morris Gustavsson, som kom att bli så goda vänner att de räknas som en del av deras familj. Loli beskriver i oerhört varma ordalag hur Ninni och Morris tog sig an den spanska familjen och hur de tillbringade mycket tid tillsammans, även födelsedagar och högtider som jul. Tyvärr så har Morris gått bort sedan dess, men han gjorde ett stort intryck på alla och lämnade många fina minnen. Det skulle bli ytterligare en flytt för familjen. Barnen gick i skola i Lerdala och det var mycket åkande fram och tillbaka. Så de hittade ett hus i Berg utanför Lerdala, och det är där man hittar dem nu. DET ÄR MED lite vemod som jag måste avsluta denna beskrivningen av Antonia, Loli och deras familj. Det finns mycket att berätta om hur de lever i Lerdala, om hur det är att jobba i Sverige, om deras barn som just nu sprider sina vingar runt i världen och om denna mycket speciella familj som sprudlar av livsglädje och som fritt sprider glädje, gemenskap, generositet och omtänksamhet runt omkring sig. Men jag är tacksam för att ha fått ta mot en liten del den spanska solskensenergi som numera finns mitt ibland oss här i Skaraborg. n REPORTAGE SPANSKA SOLEN SKINER I LERDALA Det är alltid något på gång. Här spelar Diego, Pablo och Yago golf. Huset i vinterskrud hemma i Lerdala.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ5NTcx