8 ÄNTLIGEN Antonio och Tono på promenad med Bolt och Flash. TEXT: HANS-FREDRIK JOHANSSON Den spanska solen skiner i Lerdala Antonio och Loli befann sig i sitt hemland Spanien en vacker dag i slutet på 90-talet när Loli såg en reklamsnutt på TV:n. Hon ringde omedelbart till sin man på jobbet och utbrast: ’De söker läkare i Sverige!’ Där började en resa som ledde till att den äventyrslystna spanska familjen, numera med fyra barn, bor i vårt exotiska Lerdala. – Vi var alltid inställda på att vi ville åka på äventyr utanför Spanien, berättar Antonio. I slutet på 90-talet var situationen utmanande för oss i yrkesgruppen läkare i Spanien. Jag hade dessutom varit utbytesstudent i Danmark tidigare och hade därmed bildat mig en uppfattning om Skandinavien. Men jag hade också en slags förälskelse i Sverige efter att ha läst en spansk bok om livet i Sverige. Boken beskrev sådant som passade bra med min personlighet och hur man ska ta hand om naturen och såna saker. Så när annonsen om jobb kom på TV:n så var det en självklarhet att satsa på det. – Det var en tuff situation i Spanien, betonar Loli. Samtidigt är vi väldigt spontana i vår familj. Vi kör på känsla. Och det gjorde vi. Det visade sig att det var det bästa beslutet vi någonsin kunde ha tagit. TRE UTMANINGAR VÄNTADE familjen när de anlände i Sverige. Ingen av dem visade sig utgöra några hinder. Jobb hade ju redan förberetts innan flytten skedde. Det skulle ordnas bostad och så är det ju det där med språket. Spanska fungerar inte så bra inom den svenska sjukvården. – Jag hade gått en intensivkurs i svenska i Spanien med svenska språklärare innan flyttlasset gick i januari 2000, säger Antonio. Det följdes sedan av ytterligare någon månad med språkträning i Sverige innan jag började jobba ungefär fyra månader efter att vi anlände. Situationen för Loli var lite annorlunda. – Hon lärde sig svenska på en vecka, skrattar Antonio. – Jag fick också ett jobb som läkare men jag började jobba utan att kunna svenska, berättar Loli. Överläkaren på Falköpings sjukhus, Anders Hagman, ringde mig och undrade om jag ville börja jobba. Men jag kan ju ingen svenska, sa jag till honom, men det var inga problem tyckte han. Så vi körde på engelska. Det höll i ungefär i en månad när jag blev informerad att jag inte fick prata engelska längre. De ställde inga konkreta krav utan jag gjorde helt enkelt så att jag lärde mig att tala svenska genom att prata med människor på sjukhuset. Jag fick lite stöd efter ett tag, med en lärare ett par timmar i veckan. Jag lärde mig språket genom människor, känns det som. Jag gillar att lära mig språk så det gick bra. Och jag gillar ju att prata, säger hon och skrattar. OM DET ÄR någonting som definierar samtalet med Antonio och Loli så är det väl just skratten. De skrattar gärna och ofta. Att föra ett samtal med dem är som kliva ut i en spansk sommardag, med glädje, värme och soliga sinnen. Jag var glad i flera dagar efteråt och njöt av den omåttligt positiva inställningen till livet och deras generösa sätt att bjuda på sig själva. Och det förklarar nog varför de känner att omställningen till det svenska livet gick så bra. – Det var väldigt spännande i början, säger Antonio. Det var så mycket nytt. Vi började jobba utan att ha färdiga språkliga kunskaper. Men det var FAKTA ANTONIO ALONSO VILLAVERDE 59 år. Fotbollspelare. Distriktsläkare och specialist företagsläkare MARIA (LOLI) DOLORES GONZALEZ SILVA 55 år. Friidrottare. Läkare sömnmedicin och rehabläkare PABLO 26 år. Fotbollsspelare. Läser medicin i Göteborg. TONO 21 år. Fotbollspelare. Ska läsa psykologi i Alicante till hösten DIEGO 18 år. Fotbollsspelare. Går på gymnasiet. YAGO 15 år. Fotbollsspelare. Börjar 9:an på högstadiet Hundarna BOLT OCH FLASH Visst drömmer vi ibland om det stora äventyret, att bo och leva utomlands. Någonstans där det är varmt och soligt, med fina stränder, god mat och utsökta viner. Det gjorde även Antonio och Loli, och de fann sitt äventyr i Sverige.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ5NTcx